Jag övervägde först att lägga in diverse osmakliga och blodiga bilder, och krydda det hela med utförliga beskrivningar av de smärtfullaste skedena, men jag skippar det och berättar om snubben som la epiduralen istället.

Efter många pust och stånk har jag tagit mig upp ur sängen och ska gå på toa. I samma stund kliver han in, the man, the myth, the legend, anestesiläkarn. Ung, säkert alldeles nykläckt från läkarutbildningen och med idén om att han är guds gåva till kvinnligheten (vilket han mycket väl kan vara, med tanke på vilka mirakel han utför). Jag sluddrar fram ett hej, och upplyser han om att jag ska pissa. Lite surt svarar han att jaha, du får skynda dig, jag har andra som väntar på mig.

Min barnmorska var inte inne på vårat rum när han kom, så han skulle larma så hon kom. Inte den vanliga "jag-vill-ha-hjälp-larmknappen" utan den betydligt seriösare "det-här-handlar-om-liv-och-död-och-det-är-bäst-du-springer-knappen". Barnmorskan kommer inrusande med andan i halsen och upptäcker att ingen håller på att dö, och blir flyförbannad på den kaxiga läkaren som får sig en ordentlig avhyvling. Fortfarande lika kaxig säger han "du har ju tydligen inget sinne för humor".

Och allt detta missar jag för att jag var tvungen att pissa. Men jag fick det återberättat på både danska och norska, så jag känner att jag har stenkoll på händelseförloppet.