Ont i ryggen, livmodern, magen och huvet. Så jag vill grina. Till råga på allt så førvæntas jag orka jobba från 8-4 nær min nattsømn ær indelad i flera mindre perioder pga konstant kissnødighet. Men ær det nån som tycker synd om mig? Nej, nej! Den som sa att det var fantastiskt att vara gravid ljøg.
Fast Henning ær iaf assnæll och blir inte arg på mig æven fast jag vaknar på helt fel sida och tror att jag ær dvævulens syster. Han ær bara talmodig och tyst och håller sin hand på mitt ben nær han kør mig till jobbet. Ungefær halvvægs brukar han fråga hur det ær, och då kan jag inte sværa och vara arg på han heller.

Jag ær svinsugen på sushi och givetviis ska man inte æta sånt.

Hmm.. Annars så ær det mest bara jævla ont i magen och ett satans slit att gå och stå hela dagarna på jobbet. Hade det varit mænnen som var gravida och fødde barn skulle det vara fullt acceptabelt att sjukskriva sig från førsta dagen av graviditet och ænda fram till klæckning. Och man hade garanterat fått pengar från førsækringsbolagen før sveda och værk och før att man inte kan fortsætta leva sitt liv som man ær an till.

Å andra sidan.. Om mæn hade føtt barn så hade vi kvinnor styrt værlden.