I Norge heter sjukhus sykehus, trots det så tog jag mig mod och begav mig dit idag (för andra gången) och hoppades att jag trots deras uppenbara inkompetens vad gäller tidsbokning skulle låta mig genomföra min undersökning. Och jomenvisst, det tog dem bara en kvart att hitta en läkare som ville undersöka mig när jag tydligen inte fanns i deras system, för andra gången. Jag kände riktigt hur mitt tålamod försvann, för som alla vet så är man inte alls särskilt snäll på fastande mage.

Nåja, lite klämning, tömning av blod (seriöst en 3 dm stor nål, och 2 liter blod tömdes),så fick jag komma in på rummet som var fyllt till bredden av läkarstudenter och skandinaver på studiebesök. Där skulle jag förnedras till det ytter, genoma att ligga och dreggla och hulka som ett annat miffo, medans en kamera fördes in oralt och heeela vägen till tolvfingertarmen. Jag fick lugnande, så riktigt så illa var dte inte, men satan så obehagligt.

Allt som allt så tog min vistelse två timmar, och ingen blev särskilt mkt klokare av det. Ska in på ultraljud någongång i framtiden och är således fast med mina paralgin och antikräkpills ännu en stund. Bye bye ölkväll som jag längtat efter.

I sann pensionistanda ska jag nu sova middag. Jag är totalt död.