Idag, så som så många andra dagar tidigare så skulle vi laga middag. Lax och potatis (jag kan seriöst äta det 7 dagar i veckan). Vi har inte varit på matvaruaffären idag, så kylen var rätt tom på färska grönsaker. Taskigt. Som en uppenbarelse, ser jag då den pluttiga biten galiamelon ligga på bänken. Jag känner mig rätt smart, när jag skivar upp den och slänger på laxfilén innan den ska in i ugnen. Henning skrattar rått åt mig, och han skulle nog ha dumförklarat mig rejält om det inte vore för att jag stod närmast knivarna (och är aningens stingslig när jag har ont). 20 minuter senare, ångrade han sig när min lax var gudomligt jävla god, och han hade nöjt sig med äcklig lök och skrynklig paprika.