Satte oss i bilen, skulle dra och handla. Inser att det bara är 10 minuter till de stora fräsiga affärerna öppnar så vi drar dit. När vi ska hämta en kundvagn lägger jag märke till detaljen att varenda människa inne på affären är gråhårig, använder papiljotter och har förmodligen stödstrumpor (inget ont om stödstrumpor). Fan, vi hade kommit mitt i pensionist-ruschen!

Försiktigt petar jag på Henning för att se om han lagt märke till den fasansfulla detaljen. Jag hade förmodligen inte behövt viska, de var säkert halvdöva hela högen, men jag gjorde det ändå i ren och skär förskräckelse . Rätt onödigt visade det sig, då Henning oxå var lika full av fasa som jag över vad som väntade.

Å andra sidan så är jag så rörlig nowdays, så jag passade ganska bra in där bland stelbensopererade och halta gamlingar. Skönt att slippa de sönderstressade småbarnsmorsorna (nästa steg för mig misstänker jag) som försöker köra över en med kundvagnen, samtidigt som de slänger en familjeförpackning grillkyckling i vagnen, och försöker förklara för lilla Betsy 3 år vad som händer om man springer ifrån mamma i affärern (blir uppäten av butiks-monstret).

Handlat fick vi iaf, till exempel 4 kilo vatten melon, en galia och en cantaloupe melon och potätsallad.
Det var tänkt det skulle räcka till på tisdag då affärerna öppnar igen.
Förmodligen äter jag upp allt ikväll.

Cheers!