eller Att haffa en karl

Mikaela har fått för sig att hon kan komma och kräva saker.
Vilket hon inte kan. Men jag har tid att döda, så jag kan ju berätta ändå.


Sommaren 2006 var sommaren då jag kom hem från Holland. Efter nästan ett år mitt i smeten så kändes lilla Umeå inte alls särskilt upphetsande. Lösa planer om Portugal eller ett kryssningsfartyg byttes snabbt ut mot drömmen om rikedom och kärlek i ett fjärran land. Sagt och gjort. Jag hittade (o)lämplig människa att flytta med och sen satte vi oss i bilen och körde västerut.

Med hjälp av bekantas bekanta så fick vi lägenhet på Stovner, och jag började jobba som servitris. Många långa timmar och skavsår senare började pengarna rulla in, och jag flyttade in till the city, OSLO. Ungefär där nånstans bytte jag jobb, och hamande på ett café där jag lagade lattes, smörade mackor och spanande på uniformerade väktare. Rikedomarna som jag tjänade spenderades på någon av stadens barer, eller på skor.

Efter ett tag fick jag en ny kollega, och i slutet av maj månad så skulle jag på fest hemma hos henne och hennes pojkvän på Kolbotn. Och där, den kvällen träffade jag min karl! Det ena ledde till det tredje, vi började kila stadigt och 9 månader senare kom Iselin.

Det var den långa historian som gjordes kort, och vi kan konstatera att rikedomarna uteblev (eller gjordes av med fort som attan), kärleken däremot lyckades jag ganska bra med, både karl och unge är inte illa pinkat.