Imorse när jag stod och väntade på bussen fick jag ett mindre trevligt samtal. Det var min karl som ringde för att berätta att de var inkallade på möte, varenda man (och kvinna). Tydligen skulle det sparas pengar och halva personalstyrkan skulle få gå. Eftersom han bara jobbat drygt två månader, så insåg vi båda att han inte alls låg bra till.

En och en fick alla sen besked över hurvida de var välkomna på arbete i februari, eller inte. Fler och fler kom tillbaka med negativa besked. Halv två ringde han sen igen, för att berätta att han får vara kvar! Specialkompetans hade han visst, och det var tydligen bra.

Fy fan vilken jävla tur för oss!
Mindre tur för de som inte fick lika positivt besked.