Jag har alltid tyckt vi har varit lyckligt lottade, att få ett barn som sover ordentligt och bra på nätterna. Där ett tag (för drygt hundra år sen känns det som) så sov tidigare nämnda barn från ca kl 8 fram till 5-6 på morgonkvisten då hon ville ha första frukost. Sen sov vi två timmar till. Jag hade mina aningar, det var lite för bra för att vara sant.

Hon sover tre eller fyra gånger på dagen, beroende på hur långa stunder det är. Vid halv 7 - 7 tiden så är hon himla trött och vi hoppas kunna lägga henne för kvällen. Tjenis. efter en halvtimme, en timme så är hon vaken igen. När vi har tur tar vi bara upp henne för att rapa så somnar hon strax om igen. Har vi mindre tur så gör hon som ikväll. Är vaken till halv elva, trots 1000 försök att få den trötta bäbisen att sova. Eller som igår, vaknar halv ett för att vara klarvaken i en och en halv timme.

Någon som har en mirakelkur att bju på? Alternativt drog som håller ögonen öppna på trött mamma. Amfetamin kanske? Fast det kanske inte ska tas när man ammar. Eller alls. Jag skojade faktiskt bara. Kul skämt liksom. Humorn är inte som den ska när man är så trött. Vilket får mig att fråga mig själv: vad gör jag uppe när hon äntligen sover??



(Å andra sidan så har vi världens underbaraste lilla Iselin, så där var vi i alla fall lyckligt lottade, och lite sena kvällar är egentligen inte alls mycket att klaga på. Hon är glad nästan hela tiden, frisk, och har alla kroppsdelar hon behöver!)





(Igår var jag så förvirrad och var övertygad om att det var tisdag, bara för att jag trodde det var måndag. Jag brukar ju aldrig ha rätt dag. Jag var tvungen att ringa H och förhöra mig om jag missat en hel dag. Jag försökte förklara grunden till min oro, och han undrar om jag var full. Inte så lätt när munnen rör sig och hjärnan är på semester märker jag. Sängen, ja.)