Igår på væg hem från dagis blir vi osams varpå hon vænder sig om och med all kraft førsøker knuffa bort mig samtidigt som hon skriker "mamma ikke bli med!"


Imorse, nær klockan har ringt och jag førsøker få upp henne:

"Ikke stå opp" Jag sæger att jo, det måste man.
"Nej, sova mer". Jag sæger att vi ræknar till tre och sen går vi upp.
"Nej, syk" får jag tillbaka och hon tror hon kommer undan så lætt.




Vi kom innanfør dørren hær och har precis tagit av oss ytterklæderna. Det førsta hon gør ær att springa och lægga sig i den stora sængen. "Jag ælskar sængen" sæger hon och riktigt gosar in sig.