Då vi skickade iväg lillebror norrut. Ohållbart med tre vuxna människor i så liten lägenhet.

Sen var jag och Iselin till helsestasjon och träffade fysioterapeuten. Klämma, känna, titta, prata, sen fick Iselin några övningar hon ska göra varje morgon och kväll (eller kan det ha varit mamman som fick övningar hon skulle göra med bäbin?). Om tre veckor ska vi tillbaka och se om övningarna fått önskad effekt. Fick även visat Iselins bula, eller vad man nu ska kalla det, och varken fysioterapeuten eller helsesyster hade sett något sådant tidigare, så vi fick tid hos läkarn deras på torsdag, om morgondagens besök hos fastläkarn inte skulle ge tillfredsställande svar. Skönt är det i alla fall att det finns något ställe där de tar en på allvar och vill undersöka saker ordentligt. Nu låter det som att det är matdax för lilla fröken.