Kristin

Høll på att bli ett huuuuge fail hær idag nær jag helt missat att det var førældramøte på dagis ikvæll. Thank god var det ett mail dærifrån som kom någon timme innan och som avslutades med ett "vi ses på førældramøtet", så jag hann dit med. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om.





Jag kom att tænka på min væn Kristin idag. Vi blev kompisar nær jag flyttade till Umeå før sisådær 100 år sen kænns det som. Vi blev asbraiga kompisar. Sådær så nær det nærmade sig nyårsfirande så var det sjælvklart att min mamma frågade om jag och Kristin tænkt fira den hemma hos oss. Sen visade det sig att Kristins mamma frågat henne precis samma sak. Vi betraktades som ett gift gammalt par. Vi sov alltid øver hos varandra, i samma lilla 120's sæng. Jag hade lite svårt att somna och brukade rycka henne i flætan, vilket resulterade i en del trevliga mordhot från hennes sida. Nær værldens minsta lilla tjej væser "rycker du mig i flætan ær du død" ær det svårt att låta bli att inte asgarva.

Vi bodde inte så långt ifrån varandra och åkte med samma buss till skolan på morgnarna. Hon hoppade på på bussens førsta hållplats och jag på den andra, om vi mot førmodan inte sovit tillsammans den natten. På måndagkvællarna var det obligatoriskt att se Cityakuten hemma hos henne, tillsammans med hennes mamma, systrar och någon kusin och ytterligare en kompis eller två. Då drack vi te och åt goda brød som hennes styvfar bakat. Det var alltid så mysigt att komma hem till dem tyckte jag. Liv och rørelse, tokiga hundar och massa mænniskor runtomkring en. Lite skillnad mot det (før det mesta) tysta hemmet med bara jag och min mamma. Inte før att jag klagar på det heller. Det vara bara fint med en kontrast.


Jag vet inte helt vad jag ville med detta. Kom bara på att tænka på min lilla væn, som ær kvar i hemlandet. Jag saknar dig!


Fina bæsta tjejerna! ♥


Åh, när vi var unga och dumma

Och Ballan påminde mig om vem det var vi tjuvringde till!
Ingen mindre än Bosse Ringholm!


Tjuvringarnas drottningar

Jag och vem faen det nu var (minnet sviker såhär på ålderns höst) satt och kollade på någon slags telefonboksliknande hemsida efter kända folks telefonnummer. Vi lyckades hitta numret till nån politiker (som jag givetvis inte heller minns vem det var, pga det där åldrandet). Vi fnissade så mycket så vi kissade på oss när vi ringde och skulle säga han ett och annat.

Vi: Heeeej är det namnetjaginteminns?
Han: Ja, vem är det här?
Vi: Vad gööööööör du? (ofantliga skrattkramper)

Det var skitkul tills ungefär här, då han tyckte att vi oxå skulle presentera oss. Då blev vi nervösa, sket nästan på oss och la på.

(Om jag minns rätt så var det på tiden då jag bodde i Umeå, vilket innebär att jag måste ha vart rätt gammal. Eller iaf 16. Moget. Föresten så tror jag att jag minns att jag var hos Malin i Kullen och hälsade på, och det kan förklara det mesta. Vivar inte särskilt normala tillsammans. Tur vi bor i olika land nu, annars hade våra ungar fått skämmas så för oss.)

Det elakaste var nog när vi försökte lura en gubbe att han genom att inte vara med på vårat lotteri vunnit en resa till Bahamas. Allt han behövde göra var att ringa ett telefonnummer (som bara råkade gå till en snusktelefonlinje) och följa instruktionerna. Han verkade vara normal, så jag tror bara han låssades tro på oss. Annars lär han ha blitt besviken.


Nu kom jag föresten på varför det där med hemligt telefonnummer blivit en sån hit.
Och det är nu avslöjat för resten av världen vad uttråkade tonåringar i den stora metropolen Koskullskulle roar sig med.

Barnuppfostran

Jag fick ett mail av en av tjejerna jag var au-pair samtidigt som. Hon ville bara påminna mig lite om barnuppfostran.

68193-77


Vi brukade ligga vakna på nättrena när hon sov över hos mig och diskutera barnuppfostran (snorfulla båge två, givetvis). Synd ingen av oss tänkte på att anteckna de visdomarna vi kom fram till, för de glömdes tyvärr bort i samma stund som vi nyktrade till.

Du har vunnit en blå traktor!

Så otroligt sugen jag blev på glass. I stora lass.
Kanske ska ta mig en sån, och kolla lite kokböcker vad som ska käkas till helgen. Det är som kul när jag planerar fancy middag, så slutar det med att jag har äckelont i magen, och inte klarar av annat än ligga ner så min käre pojkvän får laga maten istället. Han har det inte lätt.

*


Kom och tänka på när jag och Malin brukade busringa till folk och säga att vi snott deras barnvagn, eller att dom vunnit en traktor.

Vi: Grattis, du har vunnit en blå traktor i valfri färg!
Intet ont anande oskyldig människa, ofta gammal: Jamen så trevligt!
Vi: Men vill du ha den i en annan färg än blå får du köpa färgen och måla om den själv!

Varpå vi viker oss dubbla av skratt och nästan kissar på oss för att vi tyckte det var så kul.
Tänk så mogna vi var.


Inte långt efter det började vi töja på sanningen och säga saker som "klart hennes föräldrar är hemma" och "nej vi har inte druckit någonting". Usch så hemska vi var när jag tänker efter. Fast de kanske borde tacka oss för att vi höll dem unga så länge (eller gjorde så de åldrades i förtid), vilketsom.
Vi har ju blivit ganska normala ändå, så nåt rätt måste de ju ha gjort :)

Vuxenpoæng

"Din ålder borde vara 28.9 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse"


Haha. Testa sjælv :D

www.vuxenpoäng.com

RSS 2.0