eller borde de inte veta bättre?

Sista veckan i november var första gången jag var till läkare för starka magsmärtor och att jag spydde som en gris. Gubbjäveln har aldrig varit särskilt trevlig och således sjukskrev han mig för förkylning. Gissa om jag ville brevbomba fanskapet efter det. Efter det har det bara varit en cirkus med privatläkare, dåliga sjukhus, 3 olika mediciner som ska behandla smärtan (funkade inte) och fyra eller fem olika slags smärtstillande (inte samtidigt dårå).

Jag har varit på gastroskopi, och under två månader knappt klarat av att jobba eller göra något alls förutom att ligga i soffan. I tisdags hade jag fått tid på en av de dyrare privatklinikerna i stan för att göra ett ultraljud och leta efter tumörer/vätskeansamlingar.

Jag tror att jag sammanlagt har träffat 6 olika läkare, och ingen av dem har bett mig lämna ett urinprov och kollat om jag var gravid. Är inte det det första man ska utesluta när en ung kvinna kommer in med magsmärtor och kräkningar?

Iallafall så var det ju det som upptäcktes på ultraljudet. Första läkarn som faktiskt undersökte saken istället för att lita på mitt ord. Jag ser det på en gång, klart och tydligt, men jag fattar de inte fören läkaren säger det åt mig. Då går det in, en otroligt liten människa simmar omkring där och jag vet att ingenting kommer någonsin att bli som förut.


Det lät väl fint, egentligen var det så att jag började aslipa, och lipade ungefär hela dagen. Jag förstod inte riktigt när folk berättade saker åt mig och lyckades inte formulera meningar att svara till dem. Kanske är det som kallas chock, vad vet jag. Tanken hade faktiskt aldrig slagit mig. Jag har ätit p-piller ända sen jag visste vad man använde karlar till och hade just innan första läkarbesöket gjort ett gravtest hemma.

Så kan det gå, om man nu nödvändigtvis ska sära på benen.

Imorse kl 5 vaknade jag. Klockan 7 gav jag upp førsøken att somna om och gick upp och åt frukost. Klockan 10 var jag færdigt med precis allt jag kunde tænkas komma på att gøra på internet (inklusive 15 test om vilka sjukdomar jag har osv). Meningsfullt? Njae, inte direkt.

Nu har jag ætit frukost før andra gången och ær om møjligt ænnu mer rastløs. Mina meds ger mig skumma drømmar och ibland så glømmer jag bara bort saker som hænde før nån timme sen. Man kan inte få allt misstænker jag.

Ska førsøka få med mig karln ut på en promenad innan jag måste duscha och bege mig ut mot nya æventyr.



Måste bara lægga till det bæsta kortet ever.



Det ær 30 grader varmt, jag sitter i en solstol och slappar och løser korsord. Glømde jag sæga att jag jobbar?
Så skulle man alltid haft det på jobb!

I Norge heter sjukhus sykehus, trots det så tog jag mig mod och begav mig dit idag (för andra gången) och hoppades att jag trots deras uppenbara inkompetens vad gäller tidsbokning skulle låta mig genomföra min undersökning. Och jomenvisst, det tog dem bara en kvart att hitta en läkare som ville undersöka mig när jag tydligen inte fanns i deras system, för andra gången. Jag kände riktigt hur mitt tålamod försvann, för som alla vet så är man inte alls särskilt snäll på fastande mage.

Nåja, lite klämning, tömning av blod (seriöst en 3 dm stor nål, och 2 liter blod tömdes),så fick jag komma in på rummet som var fyllt till bredden av läkarstudenter och skandinaver på studiebesök. Där skulle jag förnedras till det ytter, genoma att ligga och dreggla och hulka som ett annat miffo, medans en kamera fördes in oralt och heeela vägen till tolvfingertarmen. Jag fick lugnande, så riktigt så illa var dte inte, men satan så obehagligt.

Allt som allt så tog min vistelse två timmar, och ingen blev särskilt mkt klokare av det. Ska in på ultraljud någongång i framtiden och är således fast med mina paralgin och antikräkpills ännu en stund. Bye bye ölkväll som jag längtat efter.

I sann pensionistanda ska jag nu sova middag. Jag är totalt död.

Nytt land, ny bostad. Låt oss nöja oss med det.

Lite nostalgi att sitta och läsa gamla inlägg och drömma sig tillbaka. Kombinationen jordgubbsjuice med snus som dessert gör tillochmed mig sugen på att börja snusa igen. Det var bara så.. rätt.

Och ja, jag saknar shoppingturer på Albert Hein, där allt man behövde för att en måndag/tisdag/lördag/ja vilken dag som helst skulle överlevas. Och efter några om och men så lärde ju tillochmed jag mig att inte vara så petig och faktiskt prova!



Men nu är det andra bullar. Jag ligger i min säng här på Nordstrand och ser över min ekonomi, planerar en månad framåt, kanske två, och sen har jag mina hemliga små ideér och planer som jag hoppas de blir något av. Enda anledningen att jag inte säger något högt, eller skriver det ner, är att mina planer ändras så fort. Eller, jag har så mycket planer och drömmar så det kommer ta mig en livstid eller två att genomföra.

Och om det ska gå, så har jag definitivt inte tid att ligga i sängen och ha ont i magen, så gief painkillers and behandling plix.