Efter tre månader har jagäntligen lyckats packa upp alla kartonger på nya stället. Vad händer då?
Jo, det upptäcks att jag måste flytta igen. Funkar inte att bo med främlingar när man ska få en unge.
Men seriöst. Jag hade ju inte behövt packa upp alls.

Det mesta är iaf packat nu, tack vara käre pojkvän som hjlpte mig idag. Tur jag inte äger så jäfla mycket saker.

Föresten så är det här med graviditetshormoner rätt intressant. Jag kunde störa mig rätt ordentligt på folk innan, men nu är det helt galet hur lite som ska till innan jag blir både skogstokig och sjövild. Inte konstigt jag föredrar att ligga hemma, det är ju inte så att någon som helst mänsklig varelse skulle kunna låta bli att irritera mig till vansinnets gräns.

Igår: någon (nämner inga namn, vederbörande kan känna sig utelämnad) blev lite smått vansinnig på snäll och helt oskyldig pojkvän. Varför? Han såg värdens sämsta program på teve och vägrade byta.