Hejdå mamma
Imorse när vi väl kom till barnehagen så var jag om vanligt beredd på att stanna en stund, tills lillkorven skulle tycka det var okej att jag gick. Det känns värt att göra det nu medan jag kan, så kan vi ta tårfyllda farväl sen eller nåt. Iaf. Vi går in, Iselin spinger och pekar på ett pussel hon vill ha. Sen vänder hon sig om och vinkar till mig. Jaha? Bara sådär?? Jag måste ju ha minst tretton pussar och sju kramar innan jag kan gå!
Kommentarer
Postat av: Petra
Sådär är det här också. :-)
Men visst är vi lyckligt lottade ändå? Tycker såååå synd om alla föräldrar som måste lämna sina hysteriskt gråtande barn för att gå till jobbet på morgonen. Det måsta kännas för jävligt.
Postat av: Mamma Mu
Jag håller med Petra. Å så tror jag att det redan nu ger dig lite träning inför vad som kommer när Iselin ska flytta hemifrån....... =P
Postat av: Linda
Elvira är likadan, så fort hon kommer innanför dörren och ser fröken (tills hon ser fröken måste hon hålla handen) så sticker hon, hon vinkar inte ens till mig, haha. Lite ledsamt :-D
Trackback
