Jag har ju som ingen teve. Vilket innebär att kvällarna är ett enda långt vad-ska-jag-göra-maraton. Ikväll bakade jag muffins. Står och vevar och slevar och mäter i godan ro, är just redo att lägga sista touchen och ösa ner smeten i formarna när jag upptäcker det. Det finns inga muffinsformar! Jag letar på alla möjliga och några omöjliga ställen utan lycka. Är det inte barnet som lekt upp dom, så är det jag som packat upp dem på extremt udda ställe. Med tanke på hur det gick sist så vågar jag inte ens gissa. Jag ger upp, gråter inte en skvätt utan häller ner kladdet i en  sockerkakaform istället. Och döm om min förvåning när det färdiga resultatet smakade yummy!