Avkomman har lärt sig en hel del nya saker. Många ord, och hon blir väldigt arg om man inte förstår vad hon säger. Hon har oxå lagt ihop två andra ord bam-bam amma sa hon då Fantorangen ramlade i golvet. Hon har oxå lärt sig att slå av teven, det är mindre kul. Så är hon oxå väldigt go på barnehagen och kramas med både barn och fröknar då hon kommer och går. Jag tolkar det som hon trivs. Fler och fler gånger visar hon oxå att hon vil sitta på pottan när det händer grejer i blöjan, och ibland hinner hon oxå sätta sig dit i tid!

Var på väg hem från affärn med lilla korven. Hon går som vanligt och ska titta på allt, peta, busa och springa åt helt fel håll. När jag tyckte det var färdigtlekt så kom jag på nåt skitsmart. Jag frågar om hon vill ha kex. Möjliga utfall var att hon trodde hon skulle få det på en gång och börjar gallskrika när det inte funkar så eller att hon skyndar sig hem. Tydligen är kiddon smartare än jag trott,  för hon fattade galoppen på en gång och börjde målmedvetet traska hemåt. Hurra! Och jodå, hon fick sig ett mariekex så fort vi kom in och var skitnöjd. Jag med.

Blötare än blötast var det, så vi tog bussen upp till helsestasjonen där massa ungar + föräldrar redan var och väntade på svinvaccin. Vi hade minsann inte bråttom nånstans, så vi lekte på och höll nästan på att missa när det var våran tur. Och shit så effektiva de var! Jag tror vi var inne hos sticksyster i 30 sekunder innan vi var klara. Och ungefär tre av de sekunderna grät lillstumpan. Hon blir nog oxå en såndär galning som kommer ääääälska att se operationer på teve och på riktigt om möjligheten ges ;) I lokalen där vi väntade efter vaccinet så fanns det en rutschkana och Iselin tjöt av lycka när hon fick åka om och om igen. Sen skrek som en illbatting när det var dax att gå. Summa summarum, allt gick finfint och vi hoppas att det fortsätter så!


Iselin är väldigt förtjust i sin snygga gula t-shirt. "Ap" säger hon och kommer
för en gångs skull springande för att bli påklädd när jag visar den :)

Det började snöa igårkväll, så imorse när vi vaknade så var det alldeles vitt. Härligt! Vi skyndade oss att äta frukost för att hinna gå ut och leka innan det skulle regna bort. Tyvärr var vi inte snabba nog, så det regnade ordentligt när vi väl var klara, så vi fick nöja oss med en promenad till bilen. Iselin var klart fashinerad av det vita som ännu inte hade regnat bort. Stooora ögon, men hon vågade inte känna på det kalla vita. Vi åkte och köpte ett element till sovrummet, och Iselin fick ett par nya jeans.

När vi kom hem så föreslog jag att vi skulle baka muffins, och Iselin som tycker att nästan alla mina ideér är bra, ville hjälpa till. Det bästa verkade vara att provsmaka, för det provsmakades genom varje moment. Hon var oxå duktig på att röra om och på att inte grisa ner hela köket, så vi ska nog våga baka igen :) Iselin tittade in i ugnen med jämna mellanrum för att kolla hur det gick med våra bakverk och verkade vara ytterst nöjd när de var klara och hon fick äta en hel muffin själv. Mmmmmm!

Igår var första dagen Iselin inte hade feber. Himlarns skönt! Vi firade med att sova länge, bada badkar och promenera till affären. Sen fick hon hjälpa till att laga hamburgare. Däremot så har hennes vara sjukande lett till sämre rutiner och alltså var hin pigg-piggelin långt efter läggdags. Egentligen borde sånt kanske inte belönas, men nu blev det så i alla fall. Iselin fick vara med på fredagssnacks! Det var med stor förtjusning och bevittnade godsakerna som skars upp, och hon var inte sen att dyka över dipp-skålen. Klar favorit kan vi snabbt konstatera ;)

Iselin har föresten lärt sig en ny sak. Brum-båtta säger hon när jag gömmer bilen under tröjan. Bilen är borta!

Imorse softade vi hemma, innan vi gick iväg mot barnehagen. Vi hörde innan vi kom fram att det var något som brummade. En lastbil och en motorsåg gissade vi. Jag hoppades vi skulle gå förbi dem på vägen så Flisan skulle få titta. Det visade sig att verkligheten överskred mina vildaste fantasier. Det var faktiskt på barnehagens gård som det sågades! Och det var inte bara en lastbil, utan en liten traktor oxå! Iselin blev jättelycklig, och när jag lyft ur henne ur vagnen skulle hon inte in, hon ville ju titta! När jag såg precis hur lycklig hon var, så var jag tacksam att jag inte hade ett jobb att gå till, utan kunde stanna och titta med henne en stund. Vi skulle just gå in, under vissa protester, när en av pedagogerna kom ut med fyra ungar som skulle vara ute. Klart redan påklädda Iselin fick vara med dem! Hurra hurra! Hon hade knappt tid att ge mig en kram, så spännande var det. När jag hade gått, stannade jag på baksidan av barnehagen och tittade. Jodå. Hon stod fortfarande och tittade och pekade. Min lilla traktorgalna snuttgumma!






Några bilder de tagit i barnehagen. Vi föräldrar fick låna hem en
minne-pinne så vi oxå kunde få ta del av bilderna. Toppen!

Jag förstår att de allra flesta av er tror jag drunknade i badkaret efter den långa frånvaron. Tyvärr måste jag erkänna att det inte var något mer dramatiskt än envis lathet som hållit mig borta.

Helgen bjöd på utflykt till ekologisk barnbondgård i de centrala delarna av Oslo. Iselin var överförtjust och rusade så fort alla tjocka kläderna tillät fram till grisen och klappade och paratde grisspråk. Den var väldigt spännande och hon berättade även åt oss hur grisen lät. Hon är duktig på att grymta vårat barn.

Vi fick även titta på hönor (ka-ka) häst (gnhihihi) får, getter, kaniner och en åsna. Iselin kunde alla djur-lätena utom åsnan. Men det är ju inte så konstigt, för den har vi inte ens övat på. Hur låter en åsna? Vi tog av ena vanten så hon skulle få känna äggsakt hur mjukt fåret var, men då var det mest bara läbbans tyckte hon och konstaterade ett: äääsj (äsch på norska). Ja, det var en mycket trevlig utflykt som tåls att upprepas. När vi skulle gå så grymtade Iselin och vinkade. "Hejdå grisen" tror jag att det betydde. Bilder finns, fast de ligger på besteföräldrarnas kamera då jag råkade glömma min hemma.

Det var speciellt en som gillade att vara på flygplatsen igår. Fast vi hade varit uppe
tidigare än tidigast. Många flygplant och andra spännande fordon att titta på. Och
massa folk! Hon fick passa på att göra av med lite extra energi innan sitta stillandet.
Bra jobbat, hon somnade strax innan ombordstigning och sov tills vi landat.




En snäll kvinna som kollade boardingkort kom till oss just innan de släppte oss på
flyget och viskade att hon hade fixat så vi fick en egen rad, helt för oss själva.
Oerhört tacksamt! Glad jag la de där 200 kronorna extra på att flyga med SAS!





När vi skulle genom säkerhetskontrollen till inrikesflygen, så skulle det packas upp meddosiner och dator. Vad gör inte min söta lilla avkomma om inte vänder sig om och sticker och helt andra hållet, genom kön. Ja, det blev lite överdrivet svettigt där för mig som fick jaga henne i värsta stressen. Nåja nåja, vi kom oss helskinnade till Umeå och det är väl det som räknas tänker jag.

Och det 12 timmar efter senaste febernedsättande preparatet. Vi håller tummar och tår på att det är på bättringsvägen nu. Imorse när det var dags för penicillin så tog fröken en yttepytteslurk, applåderade åt sin duktighet och försökte smita. Nice try gumman :P

När ens avkomma har feber som är uppe och sniffar i 40 grader och alvedonen inte hjälper.
Det gör oxå ont i själen när doktorn måste sticka, pilla och peta i hals och öron trots högljudda protester. När den stackars lilla är så sliten och slapp att hon bara vill bli buren och lutar det varma feberhuvudet mot min nakna axel så jag nästan kokar bort. Min stackars lilla uschliga sjukling.

Vi hoppas på bättring med penicillinet vi fick. För stunden är hon uppegående och det var smart att köpa apelsin, konstaterar jag och pappan belåtet. En av favoritfrukterna!

Kvällens middag var pappalagad korvstroganoff. Mycket lycklig Iselin tryckte i sig all sin egen, och pappas överblivna korv. Måste vara ett toppenbetyg! Sen busade de i badkaret medan jag städade undan i köket. Allt jag hörde var lycklig tjut och lillgris-skratt. Medicin för själen!

Iselin pekade ut mot balkongen, när vi gick dit pekade hon mot andra sidan, till "grannen" i det gråa huset och sa brum-brum. Han var ute och klippte gräset en gång i somras och vinkade till henne när hon förtjust tittade på. För någon vecka sen hade de motorsåg och kapade en del träd, vilket även det var väldigt intressant för liten flisa. Klart det är favvisgrannen då liksom :)

Igårmorse fick flisan som vanligt en flaska välling till frukost. Som hon totalt ignorerade. Hon gick in i köket, öppnade brödlådan och kom tillbaka med potatislimpan vi köpte i Sverige. Den lyckades hon med många stånk och stön få upp på köksbordet, sen skrek hon på oss. Det blev riktig frukost istället. Efter påklädnng så sprang hon ut i hallen och plockade upp sina skor och slog på ytterdörren. Dags att gå till barnehagen!

Hon är jätteduktig när vi läser böcker och vet att man sniffar på blommor, säger namnam när det är bilder på frukt, bröd eller annan mat och favoriten; brumbrum till traktorerna och bilarna. Sen kan hon nästan alla djurläten oxå, fast på senare tid så har hon fått för sig att katten oxå säger voff :)

Idag har vi shoppat till liten flisa. Hittade vintervantar och en go och lurvig (förhoppningsvis oxå varm) tröja med dragkedja. Den var jättemysig. Vi klappade den väldigt länge på affären. Vi fick även hämta ut chassit till vagnen igen, de på butiken hade sett till så det skulle gå på garantin, så där sparade vi några slantar. Bra service och otroligt duktig tjej som säljer vagnar är det.

Annars så har kvällen so far bjudit på både kiss och bajs. På golvet. Det är priset för att lufta rumpan och hon är ju som så smygig med det. Idag i barnehagen så har en av Iselins beundrare suttit utomhus och matat henne med yoghurt. Vägen till mitt barns hjärta går genom magen så där lyckades han bra den lilla killen! :)

Annars är vi inte mycket friskare här, feberfria men hostar som f och har ajaj i halsen. Imorgon rings el doktora.

Iselin har börjat vinka igen. Fast nu sådär när man vinkar med handen och visar kom!
Kan även berätta att ikväll innan läggdax så ville hon ha på sig sin rosa grodryggsäck.
Så hon knatade om kring näck, med ryggsäck och vinkade åt oss att vi skulle komma, följa efter henne.
Naaaaw, sött som socker!

Ett år!
Ett helt fantastiskt och underbart sådant.