Jag ska ha barn. Så læskigt så man skiter på sig. Næstan.
Tror fortfarande inte jag fattat det riktigt. Vågar inte køpa några bæbissaker, før jag væntar ju på att någon ska hoppa fram och skrika "haha, du ær med på dolda kameran"!!

Sitter och læser en massa forum om graviditet och att få barn, shit vad mycket saker det finns som man behøver, inte behøver och borde ha. Samtidigt ær det enda jag verkligen oroar mig før att jag inte ska tycka om ungen.

Jag børjar æntligen få lite mage. Fast bara en såndær liten, som ser ut som att jag bara ætit lite før mycket pizza på senare tid. Och så går jag och oroar mig før hur det ska gå att komma i jobbklæderna. De ær inte særskilt mycket stretch i dem.

Seriøst. Jag tror inte jag tænkt en vettig tanke på två veckor, bara gått omkring och yrat, svamlat och fattat ingenting.
Ska bli spænnande att gå och jobba imorgon, før førsta gången på næstan tre veckor. Alla PLU koder ær bortglømda, prioriteringarna i mitt liv aningens førændrade och seiøst, kommer det in en till mænniska och blir førbannad på mig før att de som leverar Se og Hør inte lyckats ta med sig rætt antal tidningar, och vi fått alldeles før lite, så kommer jag førmodligen att sticka ut øgonen på vederbørande.


Snart ær jag føresten klar med min lista øver varfør Norge ær ett U-land. Jag førstår att alla væntar med spæning :)