Satt och gick igenom en hel høg med papper som samlat ihop sig hær. Hittade journalutskriften och hænvisningen min lækare skickade till sjukhuset den 12 december 2007. Førsta gången jag var dit var 3 december och hon beskriver mina symptom "oppkast och kvalme genom siste uken". Først två månader senare får jag veta att detta berodde på en liten Iselin i magen. Med tanke på vad hon sjælv noterade så ær det konstigt att de inte kunde kommit till den slutsatsen tidigare.

Nær min lækare sen fick reda på att jag var gravid var hon, om møjligt, ænnu mer chockad æn mig. Hade jag haft mer sinnesnærvaro hade jag åtminstone krævt att slippa betala før det dær sista besøket som i stort sett bara gick ut på att hon inte kunde førstå hur hon missat det.

Så ja, lite skeptisk till sina lækare ska man visst vara.

Høll på att bli ett huuuuge fail hær idag nær jag helt missat att det var førældramøte på dagis ikvæll. Thank god var det ett mail dærifrån som kom någon timme innan och som avslutades med ett "vi ses på førældramøtet", så jag hann dit med. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om.





Jag kom att tænka på min væn Kristin idag. Vi blev kompisar nær jag flyttade till Umeå før sisådær 100 år sen kænns det som. Vi blev asbraiga kompisar. Sådær så nær det nærmade sig nyårsfirande så var det sjælvklart att min mamma frågade om jag och Kristin tænkt fira den hemma hos oss. Sen visade det sig att Kristins mamma frågat henne precis samma sak. Vi betraktades som ett gift gammalt par. Vi sov alltid øver hos varandra, i samma lilla 120's sæng. Jag hade lite svårt att somna och brukade rycka henne i flætan, vilket resulterade i en del trevliga mordhot från hennes sida. Nær værldens minsta lilla tjej væser "rycker du mig i flætan ær du død" ær det svårt att låta bli att inte asgarva.

Vi bodde inte så långt ifrån varandra och åkte med samma buss till skolan på morgnarna. Hon hoppade på på bussens førsta hållplats och jag på den andra, om vi mot førmodan inte sovit tillsammans den natten. På måndagkvællarna var det obligatoriskt att se Cityakuten hemma hos henne, tillsammans med hennes mamma, systrar och någon kusin och ytterligare en kompis eller två. Då drack vi te och åt goda brød som hennes styvfar bakat. Det var alltid så mysigt att komma hem till dem tyckte jag. Liv och rørelse, tokiga hundar och massa mænniskor runtomkring en. Lite skillnad mot det (før det mesta) tysta hemmet med bara jag och min mamma. Inte før att jag klagar på det heller. Det vara bara fint med en kontrast.


Jag vet inte helt vad jag ville med detta. Kom bara på att tænka på min lilla væn, som ær kvar i hemlandet. Jag saknar dig!

Fina bæsta tjejerna! ♥

Det knæckte just i mitt knæ. Læskigt. Undra om det gick sønder? Borde iofs gør ont då, och det gør det inte.

Lilla hønapøna ær læmnad på den privata barnomsorgsordningen jag betalar dyra pengar før. De skulle ut på tur idag och fick tjusiga gula væstar på sig och alla barn bær sin egen ryggsæck med matpakken i. I eftermiddag blir hon hæmtad av sin far och ska øvernatta dær. Således har jag drygt ett dygn att gøra vad jag vill med. Kænns som att jag borde bli lite wild and crazy nær møjligheten finns, men jag tror jag bara hemmafruar mig, bakar brød och stædar lite. Oh, the joy!


Var på jobbintervju igår hos en vældigt trevlig kvinna. Hon var væl sådær i 40-års åldern och vi hade ett vældigt gemytligt samtal. Det ær skillnad att bli intervjuad av en kvinna, de førstår så mycket bættre nær man berættar att man har barn istællet før att se det som ett stort hinder. Ja, det kænns så iaf. Vi hade skræmmande mycket gemensamt och det hela slutade med att vi satt och jæmførde våra au-pair tider (japp, hon hade oxå varit det en gång i sin ungdoms glansdagar och var sjuuukt impad øver att jag åkte till ett crazy-ass land dær jag inte førstod ett ord av språket). Ja, vi surrade så mycket så hon helt glømde bort att titta på alla mina fina intyg jag fått med mig från tidigare arbeten. Tur jag hade hjærnan med mig och kunde påminna henne.

Nu ska jag plocka fram en tjockare jacka, om jag har någon och pallra mig bort till affæren. Jag behøver mjølk så jag kan dricka mitt te. Och så var det några fler halvviktiga saker. Inte dasspapper denna gången, sist køpte jag hur mycket som helst så vi klarar oss en stund på den fronten.

Jag och hønapøna, en dag før længe sen nær det var betydligt varmare æn nu.

Bättre sent än aldrig tänker jag, så här är ett utval av det vi pysslade med. Jag önskar vi hade haft möjlighet att åka iväg oftare, det är så skönt att få släppa alla måsten hemma, och kunna lägga all energi på att göra roliga saker istället. Fast det kanske är just det som gör det blir så kul, att det är något utöver det vanliga.

 

Det var en helt underbar helg. God mat, fint folk, och Iselin var överlycklig när hon såg att vi hade en badbassäng på hotellet. Såklart skulle det badas på morgonen innan vi gick ut och på kvällen innan vi la oss. Tror aldrig hon varit renare :) Älskade att åka flygande elefanterna på Liseberg gjorde hon, och Universeum var fint att titta på fiskar och andra slags djur. Aporna var det hon var mest spänt på innan vi kom dit och de gjorde såklart succe. Annars blev det lekplatshäng, matning av ankor, minimalt med shopping, sightseeing och en jäkla massa spring i benen. Klart vi hade några mindre sammandrabbningar, oftast sammanföll det med att det var dags att sova mitt på dagen eller att maten inte kom fort nog. Inte det lättaste att slappna av och sova en stund när det är så mycket nytt spännande. Men såhär i efterhand är det ju knappast de stunderna man minns.

 

Inga problem att sitta länge på tåget var det heller. Det är ju som lätt att gå runt och titta, så är man liten blir man inte rastlös lika fort.  Var lite orolig när vi var tvungen att byta till buss på vägen hem. Vi hade tur som fick sitta alldeles bakom busschauffören så vi såg bra, och hon kunde sitta och berätta och peka på saker längs vägen. Det var väldigt intressant att få se vem det var som körde bussen, och vi fick konstatera många gånger att jo, nog var det busschauffören alltid. Ja, och så fick hon ju sjunga busschaufför-sången oxå :)

Ja, iallafall om man specifikt söker på det.


Så då var det bokat och klart, om mindre æn 8 veckor bär det av! 3 nätter och ett galet tidigt morgonflyg. Galet tidigt blev det när jag insåg att man måste till flygplatsen tidigare och checka in och grejjor, nästan så det är ovärt att lägga sig innan. Men bara nästan.

Jag har börjat förbereda mig. Första delmomentet är att se filmen Gladiator.
Nej, jag har inte sett den tidigare. Kommer du på nån mer (sevärd) film som utspelar sig i Rom så let me know :)

Den medelålders kvinnan som noggrant borstar sina tänder.
Okej..
Sen plockar hon fram tandtråd och skulle gjort vilken tandläkare som helst lycklig.
Jag undrar lite smått om hon hade tänder nere vid halsmandlarna, för ibland var ena handen väldigt långt in.

Och idag var det helsestasjon som stod på schemat. Iselin tyckte de hade vældigt roliga leksaker och fattade nog inte ens att hennes språkliga och motoriska færdigheter prøvades før att det var så kul. Att stå på vågen och stilla mot væggen med en fræmmande dam i nærheten var dæremot lite fræmmande, men gick finfint. Nu vet jag varfør hon blitt så tung att bæra på, och hur det kommer sig att hon fick åka flygande elefanterna på Liseberg. :)

14.4 kg
92.8 cm

Helsesyster sa oxå att hon først trodde Iselin var lite ældre, så lång och så duktig på att prata.
Så jorå, nog gick jag dærifrån sækert 3 meter længre idag, jag med.

I Gøteborg. Førmodligen rætt less på stillasittande aktiviteter. Springer således runt som en annan vilde. Upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit, med armarna viftandes samtidigt som hon tjoar "pinga , pinga" (springa spinga). In på Hemtex (eller annan affær med bla sængklæder och tæcken och sånt) dær hon pløtsligt stannar upp och børjar ta av sig skorna. Jag frågar vad hon gør och hon førklarar att hon ska sova. Jodå, før dær stod ju faktiskt en tjusig sæng och visade upp sængklæder med barnmønster på.

Hon ær ju iaf væluppfostrad och skulle ta av sig skorna først.