Då var jag äntligen klar med att måla garderoben. Tycker det blev snajsigt som f*, och ännu snajsigare blir det när vi får upp hyllan och eventuellt en vägg till med tapet. Konstverket (Som först skulle vara IKEA's väggdekor, men den var totalt värdelös och ramlade ner efter en kvart så jag fick måla dit det istället):





Så var det vindsfynden. Först en lampa, som vi ska ta bort de gamla dassiga tygremmarna och sätta dit nya, snygga, i kuliga färger. Förmodligen blir det oxå så att ramen får ny fin färg oxå. Så hittade vi en liten variant av en stringhylla och jag blev skitlycklig. Ska fixa nya hyllplan i trä så åker den upp ovanför köksbordet.

Imorse när vi väl kom till barnehagen så var jag om vanligt beredd på att stanna en stund, tills lillkorven skulle tycka det var okej att jag gick. Det känns värt att göra det nu medan jag kan, så kan vi ta tårfyllda farväl sen eller nåt. Iaf. Vi går in, Iselin spinger och pekar på ett pussel hon vill ha. Sen vänder hon sig om och vinkar till mig. Jaha? Bara sådär?? Jag måste ju ha minst tretton pussar och sju kramar innan jag kan gå!

Ja. Det kanske jag oxå skulle berätta.
Nu är det slut. No more! Inga mer snusar. Och inga mer jobbiga kvällar och nätter.



I måndags morse tog jag min sista snus. Typ tre gånger sen dess har jag på riktigt saknat den godingen i min mun, men inte särskilt mer. Ikväll var oxå första kvällen vi tvingade barnet att sova i egen säng. Hon kommer upp, en av oss följer henne tillbaka och säger godnatt. Det upprepades cirka 275 gånger innan hon somnade dit av utmattning. Vi var tvungen att gå och kolla så hon levde när hon inte kom upp igen. Då sussade hon så sött och vi dansade en försiktig happydance för att inte riskera att väcka henne igen. Jag hoppas att hon snart förstår att det är så det kommer att gå till i framtiden och inte bråkas om det.

Ja, så nu är vi snusfria här i Norget, och snart sover alla gott i sina egna sängar.
/Nickar förnumstigt

Idag skulle vi till Hennings bestemor och måla lite väggar och tak. Allt är kirrat och klart, vi är redo att börja måla. Men var är färgen?? Den är kvar hemma. Smart! Jävligt smart! Det är bara sisådär en halvtimme med bil due to stängd tunnel. Vi kirrar det så att färgen möter oss på Oslo S så vi slipper köra fullt så långt. Sen bestämmer vi oxå att jag åker själv så H får fika kaffe och surra med bestemoren sin.

Allt är frid och fröjd, tills jag nästan är tillbaka. Jag märker att kopplingen sitter långt in, jag behöver inte ens röra vid den för att kunna växla. Wierd, men jag kör, jag kan ju inte stanna mitt i stan liksom. Sen kommer dödsstöten. Jag har satt den i friläge och får inte i växeln igen. Jag provar en gång till och En gång till med samma misslyckade resultat. Inte nu heller. Jag känner hur svetten börjar komma krypande. Jag står bara på en av de mest vältrafikerade gatorna, där det bara finns plats till två bilar. En som ska åt mitt håll, och en i mötande fält. Shit. Prova en gång till. Vad ska man göra liksom? Det funkar inte. Bilarna bildar en fin liten kö bakom mig och jag slår på varningsljuset så de ska fatta att jag inte gör det med flit. Jag överväger att med våld trycka i växeln, men kommer fram till att det förmodligen inte hjälper alls. Sen ser jag hur väldans långt inne pedalen sitter, och försöker dra ut den lite. Man måste vara väldigt stark, men till slut får jag ut den, och kan efter något ytterligare försök få i växeln och köra in på den mindre trafikerade gatan framför mig och andas ut. På måndag ska bilskrället in på service och den får fan inte komma hem igen fören den kan fungera som den ska!

Oerhört traumatisk upplevelse som jag inte önskar ens min värsta fiende.

Och ja, vi fick målat och det blev så tjusigt så, om man inte ser så bra.

Först vill jag bara säga att min avkomma har petat in smulor under tangenterna, så om vissa bokstäver saknas så vet ni vem ni ska skylla på.

Och när det är sagt så jag kan berätta att dagen har inneburit besök på både helsestasjon och förnedringsförmedlingen (never again! Hellre lever jag på nudlar och bo i en kartong). Anna, Elsa, Nettan och Noah kom på besök på dagen, vi fikade och surrade och jag fick hålla bäbis som luktade så gott. Iselin kom sent till bhg, och de skulle ha fotografering efter lunch så hon fick inte hänga med oss. Bad-mom-award, jag vet.

Eftersom Iselins pappa skulle jobba övertid ikväll så hämtade jag henne tidigt och tänkte vi skulle gå hem och ha tjejmys. Det gick jättebra tills hon började gallskrika och skrek konstant i två timmar. Sen fick hon plättar och blev så småning om snäll. Vi tog igen gråten med massa skratt och bus i badkaret, och sen såg vi lite tecknat innan hon fick hjälpa till att fixa sin kvällsvälling. Slutet gott, allting gott,  och hon somnade utan protester. Läggningarna går otroligt mycket smidigare efter att vi tagit bort ena sidan på spjälsängen, helt underbart.

Okej. Nu får det vara nog med ordbajseri, jag hoppas kunna ha nåt vettigt att komma med inom en snar framtid.
Tot sinas!

Note to self: Om brieosten smakar dåligt så är det mest sannolikt att det är osten det är fel på, inte dina smaklökar.


Jag slängde den sista biten i morse.
Min mage och mina tarmar är tacksamma för det.

Imorse softade vi hemma, innan vi gick iväg mot barnehagen. Vi hörde innan vi kom fram att det var något som brummade. En lastbil och en motorsåg gissade vi. Jag hoppades vi skulle gå förbi dem på vägen så Flisan skulle få titta. Det visade sig att verkligheten överskred mina vildaste fantasier. Det var faktiskt på barnehagens gård som det sågades! Och det var inte bara en lastbil, utan en liten traktor oxå! Iselin blev jättelycklig, och när jag lyft ur henne ur vagnen skulle hon inte in, hon ville ju titta! När jag såg precis hur lycklig hon var, så var jag tacksam att jag inte hade ett jobb att gå till, utan kunde stanna och titta med henne en stund. Vi skulle just gå in, under vissa protester, när en av pedagogerna kom ut med fyra ungar som skulle vara ute. Klart redan påklädda Iselin fick vara med dem! Hurra hurra! Hon hade knappt tid att ge mig en kram, så spännande var det. När jag hade gått, stannade jag på baksidan av barnehagen och tittade. Jodå. Hon stod fortfarande och tittade och pekade. Min lilla traktorgalna snuttgumma!






Några bilder de tagit i barnehagen. Vi föräldrar fick låna hem en
minne-pinne så vi oxå kunde få ta del av bilderna. Toppen!

Eftersom jag varit latare än latast, i alla fall när det kommer till bloggfronten så kommer det bilder från Umeå först nu. Bättre sent än aldrig, right?



Kort och gott så busades det mer mormor (och morfar Lasse, moster, morbror och favvis-tanterna), promenerades och åts massor med god mat. Palten var det första gången att prova och hon verkade gilla sylten och smöret mest :P

Jag förstår att de allra flesta av er tror jag drunknade i badkaret efter den långa frånvaron. Tyvärr måste jag erkänna att det inte var något mer dramatiskt än envis lathet som hållit mig borta.

Helgen bjöd på utflykt till ekologisk barnbondgård i de centrala delarna av Oslo. Iselin var överförtjust och rusade så fort alla tjocka kläderna tillät fram till grisen och klappade och paratde grisspråk. Den var väldigt spännande och hon berättade även åt oss hur grisen lät. Hon är duktig på att grymta vårat barn.

Vi fick även titta på hönor (ka-ka) häst (gnhihihi) får, getter, kaniner och en åsna. Iselin kunde alla djur-lätena utom åsnan. Men det är ju inte så konstigt, för den har vi inte ens övat på. Hur låter en åsna? Vi tog av ena vanten så hon skulle få känna äggsakt hur mjukt fåret var, men då var det mest bara läbbans tyckte hon och konstaterade ett: äääsj (äsch på norska). Ja, det var en mycket trevlig utflykt som tåls att upprepas. När vi skulle gå så grymtade Iselin och vinkade. "Hejdå grisen" tror jag att det betydde. Bilder finns, fast de ligger på besteföräldrarnas kamera då jag råkade glömma min hemma.

Typ att jag inte fick jobbet som vore tipptoppen för att jag inte kunde komma på intervju för att jag hade influensa.
För nu ligger det ute inte mindre än TVÅ jobb, på mina topp två inrednings/små ting affärer. Jag blev helt yberlycklig och satte genast igång att arbeta på de bästaste söknaderna jag nånsin skrivit. Inget random allmänt shit här inte. Ett av jobben ville att man skulle komma med en "kreativ söknad" och jag sitter och funderar lite fram och tillbaka vad jag ska hitte på. Spännande! Tur det är någon timme kvar tills jag ska laga middag och hämta Flisan från barnehagen. Eventuellt att jag tar lite brainstorming i badkaret med soft musik (egentligen tvätmaskinssurr) och badskum.

Det var speciellt en som gillade att vara på flygplatsen igår. Fast vi hade varit uppe
tidigare än tidigast. Många flygplant och andra spännande fordon att titta på. Och
massa folk! Hon fick passa på att göra av med lite extra energi innan sitta stillandet.
Bra jobbat, hon somnade strax innan ombordstigning och sov tills vi landat.




En snäll kvinna som kollade boardingkort kom till oss just innan de släppte oss på
flyget och viskade att hon hade fixat så vi fick en egen rad, helt för oss själva.
Oerhört tacksamt! Glad jag la de där 200 kronorna extra på att flyga med SAS!





När vi skulle genom säkerhetskontrollen till inrikesflygen, så skulle det packas upp meddosiner och dator. Vad gör inte min söta lilla avkomma om inte vänder sig om och sticker och helt andra hållet, genom kön. Ja, det blev lite överdrivet svettigt där för mig som fick jaga henne i värsta stressen. Nåja nåja, vi kom oss helskinnade till Umeå och det är väl det som räknas tänker jag.

Nu är vi framme i kalla norrland! Resan gick som smort med lite sömn på flyget och lite bus på andra flyget. Däremot hade jag inte behövt ta med mig bärselen. Ett koppel hade räckt! Liiite svettigt när jag packar upp saker ur väskan som ska åka separat genom särkerhetskontrollen och liten räserunge sticker av åt helt andra hållet i kön. Jaja, vi överlevde bägge två och efter sushimiddag på moster Sarahs jobb så sover skruttis nu. Jsg överväger att göra detsamma.