Förnekelse?

Nån som  minns när jag yrade om att förlossningen skulle bli piiis åf käjk och typ inte alls göra ont? Kanske är det som kallas förnekelse, vad vet jag. Iallafall så vaknade jag klockan fyra imorse av värkar. Och det kan vi konstatera gjorde ont! (Jag förstår nu vad folk menar med att man vet när det är på riktigt). Nu vet jag alltså att det gör ont som fan, och det där med att vara lugn som en filbunke har jag lagt bakom mig för länge sen.

Sambon vart nervös efter igår och satte sig och skruvade ihop bäbisängen när vi kom hem, så nu är den bäddad och klar och det är bara bäbi som saknas. Och det dröjer nog inte sådär överdrivet länge om vi ska tro gårdagens doktor. Å andra sidan så har ju den norska läkarkåren visat prov på sin inkompetens mer än en gång tidigare, så man vet ju aldrig. (Upplyftande tanke btw, nu känner jag mig ju verkligen trygg när det är dax..)


Ett besök på Ullevål

blev det idag. Stackars Henning blev väldigt blek när jag sa de ville vi skulle komma in. Ännu mer blek blev han när barnmorskan pratar i telefon om mig och funderar högt över hurvida jag bör läggas in omedelbums. Så nu vet jag vad jag kan vänta mig när det verkligen gäller. Det konstaterades att det inte läckte nåt vatten, att jag var helt mogen och 1 cm öppen och fick vi åka hem efter nästan fyra timmar, med löfte om att de svarar i telefon oavsett när man ringer.

Så nu sitter vi bara och väntar. Och kommentarer i stil med att "haha, det var jag med i tre månader" undanbedes vänligt men bestämt. Vill du däremot berätta att det bara tog ett dygn eller två, så be my guest ;)

Bilbarnstol!

I en hel vecka har det legat en avi från posten på köksbordet. I en hel vecka har jag gått och smygtittat och önskat att både jag och min sambo kunde sluta vara allergiska mot köer så nån kunde gå och hämta ut den. Och idag var den magiska dagen då han gick på posten (utan mig) och hämtade ut våran hyrda bilbarnstol! Den är blå och snygg och lilla bäbin kommer att passa perfans i den! Jag ser framför mig lördagsnöjet: öva på att ta in och ut stolen ur bilen :D


Så har jag gömt att uppmärksamma att jag från och med i måndags inte längre är sjukskriven, utan har gått på födselspermisjon. Man måste göra sånt tre veckor innan beräknad förlossning i Norge. Inte mig emot, men jag tycker att ska jag inte längre vara sjukskriven kan jag väl få sluta ha ont?! Nån slags rättvisa måste det ju vara.


38+0



Och ingen bäbis som viljat titta ut än. Men jag har lyckats med att få svullna fötter! Eller iaf när det är varmt och jag måste röra mig från soffan. Jag tyckte jag var upp och pissade konstant nattetid, så jag började kolla på klockan varje gång.
02.11
03.11
04.17
05.27
Och så fortsatte det i den stilen tills jag blev hungrig och gick upp och käkade frulle. Är det konstigt jag är helt jävla död och orkar ingenting. Tror vi väntar med att skruva ihop spjälsängen till nästa helg, här blir inga barn födda.

37+0

Tungt, svettigt och jävligt. Inte får man sova heller. Jag känner mig som en heffaklump. Fast min päls luktar nog inte lika gott som jag tror att heffaklumparnas gör. Nu har jag ont oxå. Kommsi kommsi lilla bäbi!


Namn

Nu har jag kommit på vad det lilla kräket den lilla sötnosen (som hållt mig vaken med att hoppa på min kissblåsa, samtidigt som hon försöker pressa sig upp under mina revben) ska heta! Tilltalsnamnet har vi haft bestämt sen början, men det har vart svårt att hitta ett namn till som vi båda gillade. Men nu så! Fast vad det är tänker jag inte berätta innan hon har kläckts. Blivande far verkar inte alls ha så mycket emot mitt förslag på andranamnet, så jag hoppas han inte ändrar sig.

Nu försöker vi komma överens om varifrån vi ska beställa mat. I jämförelse verkar det vara lättare att komma överens om vad hon ska heta.





36+0



Ska man seriöst bli större än så här?? Me like die.
Och när ungen fixerar sig, tar dom i med fötterna och hjälper till (dvs misshandlar revbenen om möjligt mer än tidigare)?

Jag som trodde att man blev allvetande när man blev mamma. Fast det kanske inte gäller så länge bäbisen är i magen.. Nåja, jag har ju saker att fundera på när jag ligger vaken på nätterna. Inget ont som inte för nåt gott med sig! :D

Åh min lilla bæbis

som ær den duktigaste bæbisen i hela værlden. Hon har væxt precis som hon ska, lagt sig med huvet ner och sparkar mina revben blå.  Mitt hb hade oxå gått upp, så jag ær fullt normal nowdays. Ja, hon ær allt bra fin våran lilla bæbis. Och snart kommer hon!

34 veckor



Idag har jag gått 34 fullgångna veckor enligt ultraljudet för väldigt många veckor sen. Och idag fick min lilla mamma äran att ta kort på kulan, då Henning befinner sig långt borta, hemma i Norget. Men det gick bra ändå. Jag var lite stolt och nämnde åt mammsen att det var bara på magen jag blivit tjock. Mamma höll med och trodde till och med jag blivit av med lite överfödigt fläsk, från diverse andra kroppsdelar.

Bäbisen är väldigt söt (svårt att inte vara det med tanke på vilka som är föräldrar). Speciellt när hon hickar som en galning alltid innan jag ska sova. Eller när jag får en karatekick i revbenet. Men det gör ingenting, man ska veta att man lever :)

Nu ska jag och magen bada badkar med badskum och badanka.

32+0

var de i torsdags. Och således är det dax för ännu ett nästan nudepic av mig. Eller magen dårå. Man kan se hela vägen in i naveln, det är skitläskigt och just därför kan jag inte låta bli att peta, titta och visa. Bäbins nyaste hobby är att lägga sig så mycket under revbenen det bara går, alternativt försöka sticka ut något vasst genom sidan på mig. Ont som fan gör det, och det blir svårt att äta. Men jag tycker om henne ändå.



Min käre gav mig en så fin komplimang häromdagen:
-Shit vad stor du har blivit!

Det bästa var att han var uppriktigt förvånad. Sen sa han att jag hade fått stretchmarks, då blev jag lite lessen, och han erkände snabbt att han bara ljög.




30 veckor

30 veckor avklarade. Eller egentligen bara 15, för det man inte vet om, räknas givetvis inte. I alla fall så är de nu 10 veckor kvar, jag längtar som fan och ungefär allt jag kan prata om är bäbis och förlossning.

v 30

Jag verkar visst inte bli så mycket större. Trodde seriöst jag skulle vara skitfet såhärdags, men icket. (Antar att jag kommer att äta upp just det uttalandet säkert redan närmsta veckan genom att börja fyllas med vätska och allmänt svälla upp, men det får jag väl ta).

Dagen har vi (jag och lilla bäbisen) firat med att hon sparkas, jag spyr och målar skötbord om vartannat. Sen blev jag så less så vi gick och la oss igen. Man kan ju inte ta ut sig helt heller.

En historisk händelse

Jag tror det var typ två veckor sen jag läste i nån såndär gravid-tidning att man kunde känna bäisen hicka. Ända sen dess har jag gått och väntat på dessa utlovade hickningar och blivit mer och mer övertygad om att jag var onormal. Igår när jag gått och lagt mig, och skulle läsa lite, så känner jag ett rytmiskt dunkande långt nere i magen. 5 minuter senare kopplar det, hon hickar! Snabbt fram med mobilen och ringa karln (som sitter i vardagsrummet) och väsa Kom hit, NU. Han försökte slingra sig undan, för såna samtal brukar inte innebära annat än att jag vil ha ett glas saft eller en spyhink. Döm om hans förvåning då jag ville att han skulle ta på mig! Jaja, på magen då. Men han fick vara med om det historiska ögonblicket då våran bäbis hickade för första gången.


Söt som socker.



Och för er som undrar så är lilla bäbisen beräknad till 27/7.

Dum och blond, eller vad?

Usch vad jag har ont i magen, sådär asmysigt så jag mår jätteilla. Satt och såg fram emot kläckningen och att jag kunde börja droga bort det onda sen, innan jag insåg att efter förlossning så ska man amma oxå. Fan. Jag borde väl egentligen inte säga att jag oxå satt och längtade till efteråt, då jag kan få sova igen utan att gå upp och kissa en miljon gånger (och kan ligga på mage!). Det är nog annat som håller mig vaken då. Ibland är jag lite för dum för mitt eget bästa.

Tillråga på allt så har jag feber. Det finns visst ingen gräns över hur mycket jag ska plågas. Snart åker jag iallafall hem till min mamma, då kan hon få ta hand om mig och laga god mat åt mig. Så skönt att slippa göra sånt själv för ett litet tag. För tillfället tänkte jag nöja mig med frukt.

image75




Omkørd av pensionær

Efter att jag fått lite bæbis-kan-ploppa-ut-vilken-sekund-som-helst-panik, så åkte jag till stan idag før att shoppa lite saker som hon kan tænkas behøva (jag vill ha). Den lilla rundan jag tog, skulle tagit en normal mænniska typ en timme. Efter tre timmar ær jag klar, och har under den tiden blivit førnedrad av pensionærer med rullator som går snabbare æn mig. I alla fall lyckades jag hitta værldens finaste gardintyg, så nu ska hær pysslas.

Det ær snorvarmt, och att vara fet och otymplig gør inte værmen mer uthærdlig, nej nej. Tur det finns glass på affæren, sånt tycker vi om, jag och kaggen. Imorgon ska vi grilla och sånt. Sommaraktivitet på høg nivå. Jag ska dricka upp mina sista Carlsberg, och æta tills jag spricker.

Okej, nu ska vi åka till vårat hem.
Hejtå.

Vi handlar till vår minigris

Henning fick följa med på stan igår, och vi startade det hela med en pizza på Egons uteservering. Nice! Iaf så är de kläder jag tycker vi behöver inhandlade. Vi klarar oss ett tag, och krisar det sig kan man väl bara linda in henne i ett lakan och åka och köpa mer?! Vi lever i ett modernt samhälle, med affärer öppna alla dagar (utom söndagar), så det är piiis åf käjk. Jag kom föresten på att den babyrosa färgen är närmast gris-lik på vissa ställen. Tänk så kommer min lilla sötnos att se ut som en minigris?! Iofs kanske det är mer mitt och Hennings fel, än klädernas.. Hmm..

Idag var vi på IKEA och handlade skötbord och lite sånt stash. Lyckades även köpa ett diskställ som vi har behövt ungefär en månad nu. På vägen hem föreslogs det att vi skulle stanna och köpa blommor till våran rabatt. Efter det har vi roat oss med att skruva ihop Ikea-saker och plantera blommor, tvätta kläder och hänga upp gardiner. Är det konstigt att jag har ont i bäckenet? Talesättet "är huvudet dumt får kroppen lida" har aldrig känts så användbart..



Med tanke på hur det såg ut innan,
är det här jäävligt snyggt.

28 veckor

och snart är det dags. Torsdagens magbild:


Fet som få.

Annars har jag bara jävligt ont, mage och bäcken och NAV borde skjutas. Jag ska dit på måndag och personligen avliva den där jävla handläggaren jag har. 4000 i ersättning för hela april? Jo jag tackar ja.. De är så skrämmande inkompetenta på Nordstrandkontoret så jag får ståpäls. En dresserad apa hade kunnat göra deras jobb bättre.

Jag längtar tills bäbisen kommer ut, inte bara för att jag får massa smärtstillande i samband med det, men jag räknar oxå med att varenda en av mina plågor försvinner. Mmmm, smärtstillande! Kul sommar föresten, snorvarmt, ont, fet och svettig. Jag ska köpa en luftmadrass (storlek större) som jag kan ligga på i vattnet och svalka mig all day long. Sen ska jag nog hyra en rumän som kan utfodra mig och komma med ny iste när min är slut.

It's a girl!

Idag var dte dax för 3D ultraljud, och mycket riktigt visade sig att det sparkande lilla monstret i magen var en tjej! Och söt var hon oxå! Fast det är ju inte så konstigt med tanke på vem som är föräldrar :)


Vi fick inte så jättebra bilder, hon envisades med att ligga mer armen över ansiktet ungefär hela tiden. Envis som en räv (eller sin mor, vilket som). Nu ska jag peta på Henning tills han vill följa med till affären och köpa babykläder.


Om nån är intresserad så har dte vart snorvarmt i två dagar. Igår var dte 17 grader, idag nästan 20. Helt jävligt, räknar med en sommar där jag går ner i vikt av all svettning. Kanske ska köpa en såndär plastpool vi kan han ute på gräsmattan så jag kan plaska runt och leka valross.

Bra eller anus

eller 23 år och bitter.


Idag var jag till min doktor och hämtade ny sjuskrivning och blev tömd på blod. Det gjorde ont, men jag var snäll och slog ingen, skrek inte och var inte alls stötande på något vis. Utöver det så är idag en dag som man vaknar snortidigt av ont i magen och höfter. Det där med att vända sig i sängen är ett skämt, och att gå upp för trappan till vårat hem lika avancerat som att bestiga Everest. Bra eller anus? Det beror ju på vem man frågar.

Igår fick vi vart till Sveariket och hämtat barnvagn och handlat mat (kött). Barnvagnen är typ det finaste jag sett, och jag längtar sååååå tills vi har en bäbis att stoppa dit! (Inte bara för att jag räknar med att sluta ha ont då).




Jajuste, bara för att jävlas efter att jag köpt mina sommarskor så har solen givetvis tagit semester och avlägsnat sig. Vad är det för jävla stil? Näe, ska kolla om det inte finns några sjyssta weekendresor till Amsterdam eller nåt. Vad man nu ska göra där som gravid med smärtor lite varstans vet jag nu inte, fast de är så liberala så de där svamparna de säljer är säkert bra för fosterutvecklingen, enligt nån tvivelaktig studie som är gjord av svampodlarna själva.

Ett paket kommer lastat

Glømde næmna att igår nær vi kom hem till Hennings førældrar før att sitta lite på internet så hade vi fått ett paket. Inte ett såntdær som man bestæller och betalar før sjælv, utan ett helt ovæntat sådant! Från England och allt. Det visar sig att Hennings far har en kusin som bor dær, och deras familj ville gratulera med bæbis på væg. Sjysst! Och inte blev jag lite impregnerad nær vi øppnade det och fick se værldens søtaste bodys, i organisk bomull. (Jag øvervæger att gå ner ungefær 70 kilo och bli bæbis igen så jag kan ha på mig dem, de var så skøna att ta på!)


Vi växer

Jag och lilla kulan.





Idag åkte jag, snäll som jag är å hämtade min käre pojkvän på stan efter hna slutat skolan. Dagen till ära så stannade vi uppe på Ekeberg och kikade på gigantiskt cruiseship som stod i hamnen. Lägg märke till klarblå himmel och solsken över Oslot. Wie :)

image63

Tidigare inlägg
RSS 2.0