Jag hade storslagna planer om att inte gå upp ur sängen. Tills käre pojkvän berättade att tågen inte går (igen) och jag fikc åka in till stan för att hämta han. Det var lite kul att köra bil. Sen lagade vi matl. kycklingsallad och yttrefilépotatis och brunsås. Gott var det, och hade mitt magont gett sig nån jävla gång hade mitt liv varit perfekt. Jag hatar att inte klara av att stå upp tillräckligt länge för att skära upp en tomat, utan måsta gå och lägga mig ner flera gånger för att slippa svimma eller annat opassande.