Idag var vi ute på diverse äventyr och ärenden. Vi satte oss ner för att äta lunch för att orka med restrerande uppgifter. Vid bordet bredvid satt en ensam, uppenbarligt berusad man som såklart började prata med oss. Jag satte mig med ryggen mot, för att slippa konversera med honom. När han började prata med Iselin flyttade jag lite på hennes stol, så hon skulle få koncentrera sig på att äta. Mannen reser sig upp och kommer fram och börjar prata med henne en decimeter från hennes ansikte och ska börja klappa på henne. Stackars liten blir jätterädd och börjar storgråta och jag blir riktigt irriterad! Man går väl för guds skull inte och klappar på vilt främmande barn hur som helst! Mer irriterad blev jag sen när karlfan inte lyssnar på mig när jag ber han om att flytta på sig och att inte ta på henne, ser han inte att hon inte vill det? Nej då försöker han klappa henne igen, för att hon blev ledsen första gången. Jag ber honom än en gång att låta henne vara ifred men han ska ändå stå rakt upp i henne och prata med henne. En kvinna i bordet bredvid säger även hon åt mannen att han borde gå nu och jag blir skitarg och säger att om han inte låter oss vara ifred så ber jag personalen ringa på väktarna. Vilket jag också blir tvungen. Jag tar Iselin och går bort till personalen och ber dom tillkalla väktare, Henning sitter kvar vid bordet och försöker upprepade gånger be han om att gå, gubben surrar på om gud vet vad, och när väktaren snabbt kommer och ber honom att avlägsna sig så blir han sur och säger att han får väl vara där om han vill. Först när väktaren tar upp telefonen för att ringa efter polisen så går han. Och vi får äta upp våran nu, kalla mat. Vi blev mätta i alla fall. Och jag har gått och tänkt på det resten av dagen, men nu borde jag vara klar med det!