Jag: Tar det länge?
Hon: Nej

Två timmar senare är det min tur, och jag inser än en gång att allt är relativt.
Sjukdomar misstänks, men viser sen inte alls någon som helst likhet och utesluts.
Snälla doktorn tänker skicka hem mig, men inte längre så snälla jag blir förbannad och väljer mina ord väl när jag förklarar att det inte är aktuellt. Prover tas, det kläms, känns (kan liknas vid tortyr) innan han ringer "mitt" sjukhus och konfererar med kirurgen som absolut inte vill ha dit mer folk. Det hör jag genom telefonen, för kirurgen talar högt och tydligt. Doktorn jag besöker klämmer om möjligt ännu mer och jag patienter i intill liggande rum börjar undra om jag blir misshandlad. Sen misstänker doktorn en sträckning av en muskel. Jag kvider fram ett plågat skratt och undrar om det finns muskler där, det undrar han med och skickar hem mig med smärtstillande.

Ja, just det. Han skickar hem mig med smärtstillande. Var har jag hört det förut?