Oj vilken bra dag det har varit! Dagen började med att vi vaknade 5 minuter innan klockan ringde. Iselin oxå! Annars brukar jag behöva bära henne ut i soffan och trycka i henne en flaska välling innan on kvicknar till, men inte idag inte! Vi hade god tid på oss och larvade runt här hemma innan vi gick ut till bussen. Vi hade förberett oss med att lyssna på buss-sången tre gånger och lekt lite med hennes julklapps-buss. Hon satt snällt på sin plats och tittade och pekade när hon ser något spännande. När vi kom in till stan bytte vi och tog t-banan till Majorstuen. Det var stora ögon och förtjusta ljud när vi såg alla dom andra vagnarna komma och åka vill jag lova.

Childplanet var dagens mål, men hon var lite svår att få med in. Det var alldeles för kul att försöka springa ifrån den gamla mamman. Innan vi ens kom in till alla lekgrejer så var det ett akvarium i alldeles lämplig höjd, och jag fick höra att hon minsann kunde säga "fisk". Först var hon lite skeptisk till allt det nya, men efter lite uppmuntran så röjde hon lös i bollhavet (svårt att gå i), klättrade, hoppade och åkte rutschkana. Det sistnämnda med skräckblandad förtjusning, då hon inte riktigt vågade släppa taget, men tjöt av skratt när hon var nere. Och så fortsatte det. Fiskar-bollhav-rutschbana i lite över en timme innan vi kastade in handduken. Det skulle åkas t-bana igen, och just när jag tänkte vi skulle sätta oss och äta lunch så slocknade hon.

Men det blev inte jag nedslagen av utan tog möjligheten till att få titta i lite affärer och drömma om att jag bajsade pengar. Iselin fick ett par Hello Kitty vantar då hennes råkat bli blöta. En timme senare var vi tillbaks till lunchstället och stumpan vaknade. Det var dax för sushi! Det hängde en stor affish på ett gäng katter inom synhåll, det var då jag för första gången fick höra henne säga "katt". Vadå stolt? :) Vi åt i godan ro, Iselin uppförde sig exemplariskt och sen fick hon köra vagnen en stund, innan vi gick ut och tittade på den stora tigern, lite trikkar och bussar innan vi gick och tog bussen hem till oss.

Där hade man kunnat tro att äventyren var slut, men icket! För när vi kom till våran parkering hemma, vem var där om inte traktorn! Det var bara att stanna och titta tills det var färdigskottat. Sen promenerade vi till affären, men på vägen hem igen så var det någon som var så sliten så jag fick bära henne. Och läggningen ikväll gick snabbare än snabbast, så det måste vara ett bra betyg på dagen!